Förskolan Busbolaget

Vi värnar om det viktigaste i livet, våra barn.

Ett brev kan betyda så mycket…

Lämna en kommentar

Bakgrund

Vi på förskolan har en förmån att ha en bonde (George) bara hundra meter från förskolan. Där brukar vi titta på korna, leka med de ”gamla” leksaker som han ställt fram, titta i dammen, springa på hans tomt, under vintern åker vi pulka, äter äpplen, plocka kastanjer och mycket mer. Ni förstår att han är ovärderlig.  När vi kommer dit kommer han alltid ut för att hälsa på barnen (om han är hemma). Råkar han komma hem i traktorn brukar han hjälpa barnen att klättra upp så de får provsitta. Han har byggt ett vindskydd åt barnen i skogen och är det något som vi ber honom om så ordnar han det till oss, Barnen tycker mycket om honom och de är måna om att han ska vara med på olika tillställningar, han är ju en av oss.

För en tid sedan var både Anna och Erika med alla små busar bort till bonden George. Barnen hade fått i uppdrag att fråga efter spikstubbar. de har nu visat ett stort intresse för att hamra, såga och skruva. När vi kom fram var bonden redan ute och han kom fram och hälsade på oss medan vi lekte i hans lada. Vi trodde att han redan hade två kubbar som vi kunde få att lasta i våra vagnar som vi tagit med oss. Men George berättade för oss att han inte hade några färdiga kubbar. Då lämnar han oss en stund och sen hör vi hur en motorsåg startar. Efter en stund kommer han och Anna bärandes på en varsin kubbe. När Anna lade kubben i vagnen sa George att han kunde köra dom med traktorn till oss. Barnen blev helt till sig och straxt därpå gick vi hem för att vänta på att traktorn skulle leverera våra spikstubbar.

Vi han precis komma innanför grinden när vi hörde traktorns ljud. Barnen ställde sig vid staketet och väntade ivrigt på att få se traktorn komma. När bonden hade tippat av kubbarna och sagt hej då till oss, sprang vi ut för att tillsammans bära in kubbarna till gården. Nu var vi både trötta och hungriga så spikandet sköt vi till morgondagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi ville så gärna tacka bonden för de fina stubbarna och för att han hade kört dom hela vägen bort till oss med traktorn. Jag frågade barnen hur de ville göra? Jag gav dom en del förslag som att måla bilder, välja ut kort, sjunga en sång osv. De valde att välja ut kort från dagen och ge det till honom.  Veckan efter att vi fått stubbarna lämnade vi brevet i hans brevlåda.

Samma dag en stund senare som vi lagt brevet i hans postlåda kommer han ut. Vi berättade då att vi lagt ett brev i hans brevlåda. Han gick dit och tittade. Gick fram till barnen och ”läste” det. Sen tackade han alla barnen för det fina brevet han fått och att han blev glad över att få ett så roligt brev.

/Småbusarna och pedagogerna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s